Vinsthämtning steg för steg

När spelteori möter investeringsstrategi

Att veta när och hur man ska ta hem vinster är ofta lika viktigt som att veta vad man ska investera i från första början. En strategi som ibland används är att gradvis sälja av – eller ”skala ut” – ur en position, baserat på hur stor sannolikheten är att man bedömer att toppen är nådd. Den här artikeln ger en närmare titt på just en sådan metodik, hur den kan kopplas till spelteori och John Nashs teorier, samt andra möjliga sätt att se på vinsthämtning.

Jag har försökt att förklara detta på ett sätt så att även den som är helt ny inom investeringar kan hänga med, men samtidigt ta med exempel och resonemang för den som vill fördjupa sig i hur teoretiker och investerare historiskt har tänkt kring detta.

Scaling out strategy eller partial exit strategy

Tänk dig att du äger 100 stycken aktier. Du har köpt dem för 10 kronor styck. Nu står priset i 20 kronor styck och du funderar: ”Är vi på toppen än?” Du gör en bedömning att det är ungefär 20% sannolikhet att detta verkligen är toppen. Med denna strategi bestämmer du dig då för att sälja 20% av dina aktier (d.v.s. 20 stycken aktier).

Prisets fortsatta resa avgör nästa steg:

• Om priset går upp mer: Nu kanske du tänker ”Okej, risken för att detta är toppen är nu 50 % eftersom vi kommit ännu högre.” Du säljer då 50 % av kvarvarande 80 aktier, alltså 40 stycken aktier.

• Om priset i stället vänder ner: Du kanske bedömer att chanserna för att vi redan haft toppen nu är mycket större, säg 70 %. Då väljer du att sälja 70 % av de aktier du har kvar.

Kopplingen till spelteori och John Nash

Spelteori är en gren av matematiken som studerar strategiskt beslutsfattande. Man försöker förstå hur olika ”spelare” agerar när de vill maximera sin egen nytta i förhållande till hur andra spelare agerar. Det kanske låter abstrakt, men i investeringsvärlden passar spelteori bra eftersom alla marknadsaktörer påverkar varandra. Priset är inget annat än en återspegling av alla investerares samlade agerande vid en viss tidpunkt.

John Nash och Nash Equilibrium

John Nash var en av 1900-talets mest inflytelserika matematiker inom just spelteori. Hans mest kända bidrag är Nash Equilibrium, vilket grovt förenklat beskriver ett läge där ingen spelare tjänar på att ensidigt ändra sin strategi, givet att alla andra spelare behåller sina strategier.

• Parallell till vinsthämtning: Om man överför detta till din försäljningsstrategi kan man fundera: ”Finns det ett läge (ett pris) där det inte längre är värt för mig att byta strategi för att jag räknar med att alla andra tänker likadant?”

• I praktiken är det svårt att exakt peka ut ett Nash Equilibrium på en fri marknad som rör sig från sekund till sekund.

• Men idén kan inspirera ditt tänkande: du säljer gradvis av beroende på hur sannolikt du bedömer att andra (marknadens övriga investerare) också ser prisnivån som en möjlig topp.

Tänk dig att alla använder samma strategi

Om alla säljer gradvis enligt samma regel utifrån samma övertygelse, kan marknaden stabiliseras på ett sätt där ingen större krasch uppstår – eller så triggas en större säljvåg för att alla parallellt gör samma bedömning. Det beror på hur sentimentet utvecklas. Nash menar att om alla ändrar sig samtidigt, då blir effekten en massiv prispåverkan.

Andra typer av vinsthämtagningsstrategier

Det finns flera andra sätt att sälja av en position. Här är några exempel:

1. ”All or Nothing” (helförsäljning)

• Du säljer allt på en gång när du tror att du träffar en ”top”.

2. ”Trailing Stop Loss”

• Du sätter en automatisk säljorder, säg 10 % under nuvarande pris. Stiger priset flyttas stoppet upp.

3. ”Time-Based Selling”

• Du bestämmer dig för att sälja, till exempel, en viss procent av din portfölj varje månad eller kvartal oavsett pris.

4. ”Dollar-Cost Averaging (DCA) out”

• Samma koncept som DCA för köp, men här säljer du en fast summa vid jämna tidsintervall.

Fördjupning: Historia och paralleller

• Benjamin Graham (Warren Buffetts mentor) förespråkade value investing men lade också stor vikt vid att sälja när priset är högt i förhållande till verkligt värde. Även om han inte explicit pratade om en probabilistisk metod hade han en mental buffert för när aktien var ”övervärderad”.

• Modern portföljteori (Harry Markowitz) handlar ofta om diversifiering och riskhantering, men ger också utrymme för gradvis vinsthämtning, så länge det sker genom att hela tiden återställa portföljen till rätt risknivå (rebalansering).

Sammanfattning och slutsatser

• Strategin: Du säljer en viss procent av din position i takt med att din egen bedömning av ”toppen” ökar.

• Spelteori: Man kan se strategin i ljuset av att du, liksom alla andra marknadsaktörer, vill maximera vinsten. Ett Nash Equilibrium uppstår om ni alla har en strategi ni inte vill ändra unilateralt.

• För- och nackdelar: Du slipper sätta allt på ett kort när du gissar toppen, men strategin kräver en aktiv sannolikhetsbedömning och riskerar att bli komplicerad.

• Alternativ: Allt från att sälja allt direkt till att använda stop-loss, DCA-metoder eller tidbaserade försäljningar.

Trots att marknader är svåra att förutsäga kan en gradvis och sannolikhetsbaserad vinsthämtning vara både emotionellt och ekonomiskt bekväm för många investerare. Den passar särskilt väl om du är typen som ofta grubblar över om du verkligen prickar rätt när du säljer. Samtidigt får du vara beredd på att lägga tid på att revidera och finjustera dina bedömningar i takt med att ny information dyker upp.

Avslutande ord

Att ta hem vinster är en konst, inte en exakt vetenskap. Genom att kombinera element från spelteori, historiska lärdomar och sunda principer för riskhantering kan man hitta en modell som känns rätt för för en själv. Oavsett om du väljer en Nash-inspirerad sannolikhetsmetod eller ett enkelt schema för vinsthämtning, är nyckeln att du förstår varför du gör som du gör och är beredd att anpassa dig efter hur spelplanen – dvs. marknaden – förändras.

Jag själv brukar alltid sälja av i omgångar, baserat på vad jag anser vara sannolikheten för att tillgången jag investerat i är nära en topp. Jag baserar sannolikheten utifrån min makrosyn, dvs tycker jag att “makrovindarna” visar tecken på att vända så försöker jag komma fram till en procentandel som tyder på att en topp är nådd. Är det 20% så säljer jag då av 20% av portföljen, är det 30% så säljer jag av 30% osv. Skulle det sedan fortsätta upp så kanske jag omvärderar det till att nu är detta 50% chans att toppen är är nådd och säljer då av 50%.

Skulle det gå ner efter en vinsthemtagning och jag omvärderar till att det inte var 20% chans som toppen var nådd just när jag sålde av 20% utan istället 40% så säljer jag då av 40% till ett lägre pris. Lika så, om jag säljer 20% och priset sedan går ner, men med ny information så kommer jag fram till att det troligen inte var toppen utan jag tror det kan gå upp mer, så har jag nu kapital att kunna köpa på mig på lägre nivåer.

Återigen, så kan jag med denna strategi aldrig tima toppen. Men, det är heller inte mitt mål när jag positionerar mig i en makrotrade. Jag försöker alltid se på makron och anser jag den vara fördelaktig så försöker jag att köpa på mig i omgångar när jag går in i en position för att sedan sälja av i omgångar när jag går ut ur en position. Arbitraget där emellan blir vinsten och har man gjort sin hemläxa rätt, så kommer det att generera ordentligt med överavkastning på längre sikt.

I min portföljrapport här på Substack kommer jag alltid att skriva direkt när jag själv köper eller säljer en tillgång. Samt, i min portföljrapport som publiceras varje fredag så går jag detaljerat in i vad jag själv valt att investera i och jag redogör exakt vilka summor och hur jag fördelat mitt kapital samt hur min makrosyn är från vecka till vecka. Detta gör jag för att hålla maximal transparens för de som är intresserade av att veta hur jag själv resonerar om marknaden och hur jag väljer att investera mitt egna kapital.